Här om dagen befann jag mig utanför familjens nya boende, långt ute på landet. Vilken ljudmiljö! Nya fågelläten, andra vindar, träd, blad, husdjur, människor med mera. För att inte tala om tystnaden mellan ljuden.
Nära huset finns en asfalterad väg, några byggnader och lite växtlighet. Längs vägen kom en häst sakta framåtskridande. Jag kunde fokusera på direktljudet från hästhovarna samtidigt som jag kunde observera alla reflekterade ljud från omgivningen. Jag kunde höra att det var en stor häst för det var tyngd i hästhovarnas klapprande mot asfalten. Ljudet reflekterades från omgivningen på en mycket intressant sätt. Direktljudet upplevdes konkret och realistiskt samtidigt som reflektionerna från omgivningen var som en poetisk dikt om hästen.
Det är underbart att lyssna till verkliga och naturliga ljud, befriade från tekniska begränsningar. Ljud att kalibrera öronen efter och som fräschar upp ljudminnet.
Klapprande hästhovar vid nya hemmet.