Under min resa genom livet som blind är det naturligt att ett aktivt lyssnande varit prioriterat. Utan min hörsel skulle jag vara nära oförmögen att orientera mig.

I femte klass hade jag en lärare som tog med oss elever till NTH (Norges Tekniska Högskola) Där fanns ett akustikrum med tillhörande studio. Jag blev utvald att vara med i en studie om huruvida man kan orientera sig i helt dämpade miljöer. Jag placerades på en stol i ett stort och totalt neddämpat rum. Min uppgift var att peka ut var olika ljud kom ifrån. Det var för mig nästan helt omöjligt att avgöra riktning och avstånd till olika ljudkällor i den miljön. Jag kände mig helt vilsen i rummet.

I studion fanns en högtalare med ett stort baselement och jag blev helt fascinerad av allt omkring elementet och ljudet som kunde komma ut ur en sådan konstruktion. I was hooked. Jag blev mer än rimligt intresserad av att verkligen lyssna på musik, radio och talböcker.

Från januari 1971 fick jag möjligheten att tillbringa så mycket tid jag önskade hos ett norskt elektronikföretag vid namn Tandberg fabriker i Oslo. Detta var Tandbergs huvudkontor och fabrik. Jag fick möjlighet att lära mig om allt från idé, utveckling, provning till tillverkning. Det var underbara upplevelser för mig. Där fanns personer som förde mig djupare in i lyssnandets konst. Jag var 15 år och förstod inte mycket men jag hade stora öron och tog in så mycket jag kunde. Jag fick även vara med under studioinspelningar och fick ibland vissa uppgifter att utföra. Detta var på rullbandspelarens tid och vad en del musiker nog sent kommer glömma är de ”bandsallader” jag orsakade. Repetition är lärdomens moder så vi får tro att det blev än bättre inspelning nästa gång. Från början hade jag verkligen ingen aning om hur en inspelning gick till men spännande var det och jag lärde mig mycket.

Allra bäst trivdes jag i sällskap med de som höll på med utveckling och lyssna till de lärdes diskussioner kring högtalarkonstruktioner. Jag förstod att det var i högtalaren den största bromsen för informationsförmedling fanns. Diskussionerna jag lyssnade till handlade mycket om konmaterial, upphängningssätt, magneter, elementstorlekar, elementdesign etc. Även om jag inte förstod allt lades där och då grunden för vad jag håller på med idag.

Under resten av 1970-talet byggde jag högtalare på hobbynivå. Jag stimulerades oerhört att finna nya lösningar.

Under 1980-talet fick jag och min fru barn. Vi behövde försörja oss och min ljudhobby blev något mindre aktiv.

Jag utbildade mig och arbetade under flera år i ett helt annat yrke. Hösten 1987 gick jag in i den så kallade väggen. Något år senare var det dags att komma igång med arbete igen. Mitt förra yrke var inget alternativ men vad skulle jag ta mig till?

Mitt intresse för ljud fanns kvar och jag träffade andra ljud och teknikintresserade personer. Diskussionerna var många och långa och idéen att starta ett ljudföretag föddes. I början hade vi verksamheten i lägenheten. Produktion på köksbordet med borrjigg och överhandsfräs som huvudsakliga verktyg. Vardagsrummet fick tjänstgöra som lager och demorum. Vi måste ha gjort något rätt för ryktet gick och kunder kom. Omsättningen ökade, vår kunskap ökade men mest av allt ökade passionen för ljud och ljudutrustning.

Det var egentligen inte längre något val, det var och är detta jag vill ägna mig åt. Aktiebolaget Intelligent Sound startades vid halvårsskiftet 1998. Min resa i ljudets värld fortsätter, du är välkommen att ta del av den.